Projektet leker med uppmärksamhet som orientering. En text skriven på gehör blir till en berättelse om en dansande kropp som vi lyssnar till. Genom synestetiska utgångspunkter utmanas vad som kan uttrycka en personlig upplevelse och vara ett dansande språk. Hur kan vi sätta ord på en rörelse och sjunga en dans?

Verket är skapat ur olika lyssnings-scores och somatiska praktiker, som avslöjar en sonosfär som guidar och håller den dansande kroppen. Som fortsättning på den queera healing aerobicspeogrammet/dansföreställningen ”Fiskedansen & andra kosmiska bekännelser” samarbetar Sindri med kompositören Markus B Almqvist och experimenterar vidare med ljudliga danser och hur musik och ljud kan vara den primära källan till koreografi och uppfattningen av dans. I ”Delighthouse…” utökas deras samarbete till en vidare process i dialog med Sindris text och låtskrivande, blandat med Markus komposition och musikproduktion. De soniska metoderna och sångerna uttrycker både föreställningens narrativ såväl som somatiska danspraktiker.

Med utgångspunkten i ett fyrtorn som en metafor till kroppen, och tillståndet mellan dess kapacitet att både ge vägledning och varna, har Sindri skapat fyra danser som utforskar rummet mellan vad som kan vara en välsignelse och förbannelse samtidigt. Föreställningen möter mörker med humor och föreslår nya sätt att möta sin melankoli.

Projektet arbetar med en fiktiv vokabulär, ett skapande av nya ord och uttryck i relation till den metaforiska kroppen och den faktiska anatomin. Genom att namnge och benämna nya rörelsekvaliteter, existerande såväl som icke-existerande kroppsdelar eller fysikaliteter, kan nya frågeställningar ta plats ihop med en agens kring den egna sinnesupplevelsen och den dansande kroppen. Detta karaktäriserar Sindris arbete med neologismer, tituleringar samt språklig och visuell representation av somatiska praktiker.